Jag skulle ge dig allting du pekar på, Men bara när du inte hör, vågar jag säga så.

21:00
(Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom")

Vår idéhistorielärare bad oss ta reda på vad filosofi betyder, och vi hittade det här på internet. Och jag blev nog lite kär i det. ''Kärlek till visdom'' Om man ska gå vidare i det, fortsätta den tanken så kan det stämma när Filosofi också är teorier och tankar om allt och ingenting. Och en törst efter att hitta ett svar, att lära sig. Man vill få visdom, och kärleken är så stor. Man brukar säga att filosofer får oss att tänka ett extra steg och när man tänker på det så går också filosofi ihop med historia för man går ofta och gräver i världens historia när man filosoferar. Man brukar säga att man filosoferar om livet, hur man hamnade där man är idag. Och då ligger ju historia i bakgrunden för troligtvis så hamnade där du är idag för att du gjorde något tidigare i ditt liv, det behöver ju inte handla om att du gjorde något när du var liten, det kan vara något som du gjorde igår som fick dig att hamna där du är idag, eller kanske något du gjorde för fem minuter sen, men nu är det ju historia för det tillhör det förflutna.
Man kan väl säga att det förflutna är lika med historia eller?
Det här såna här tankar som man kan gå sig galen på.
Och aldrig hitta ett riktigt svar, bara hitta en massa olika vägar.

Men vi ska ta det lite lugnt idag för annars kommer jag virra bort mig som vanligt.
Lite vanligt prat.
Jag lyssnar på Kent idag, som en kompis sa till mig en gång, dom är riktiga poeter, och det är dom verkligen, jag har alltid haft lite svårt för dom för jag tyckte att dom sjöng otydligt, men börjar mer och mer förstå att det var jag som aldrig lyssnade på riktigt.
Om du inte gillar Kent så kommer du nog aldrig att gilla dom.
Om du kommer försöka så kommer det i alla fall ta lång tid.
Men när man letar efter riktig poesi så kan du leta i kents texter, man kan hitta så mycket i dom, dina egna känslor och tankar och ibland är det som det bästa stödet man kan ha.
Musik musik musik. Jag har svårt att hitta något som är bättre än musik när man har den där speciella känslan i kroppen, det kan vara sorg, kärlek, glädje, oro. vad som helst, och musik finns alltid som ett stöd för mig.
Jag får chansen att stänga in mig ett tag.
För mig själv.
Och jag måste säga att ibland är det bara helt underbart. Och jag lyssnar på all möjligt musik men Kent är dagens favoriter.

Utan dina andetag- Kent

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Det var allt för mig, ett kort och lite småflummigt inlägg.
Puss!

I'm stuck on your heart.

17:35

Jag kan väl säga nu att det inte direkt är någon hemlighet att jag är lite kär.
Alla ni som känner mig är väl medvetna om det, ändå lyckas jag vara lite tyst om det.
Inte skrika ut det till hela världen.
Dels för att visa respekt mot honom och dels för att jag känner att det inte är något som hela världen behöver veta.

Jag vill väl ge en liten förklaring till varför bloggen har legat nere i några dagar. Jag blev förkyld i söndags och har legat hemma sen i måndags nu och har varken haft kraft eller motivation till att skriva i bloggen, Jag brukar gilla att skriva om ett speciellt ämne men det enda som jag har velat skriva om är helgen men jag har lovat mig själv att jag inte ska göra det så jag tänker hålla det löftet.

Imorgon är det dags för skola igen, jag känner mig lite orolig för att jag har missat för mycket i skolan nu när jag har varit hemma i tre dagar, kanske inte borde tänka så men nu är det liksom verkligen den första gången som jag verkligen bryr mig om skolan och vill lyckas. Så lite rädd är jag kanske för att jag har missat en massa. Men ska jobba igen det så fort jag bara kan.

Jag måste och berätta det här för det är galet. Jag bestämde att det skulle bli ett bra år detta år, det har gått 26 dagar på året och än så länge har det bara varit så sjukt bra att jag blir alldeles varm i kroppen, det går bra i skolan, det går bra med kompisarna. vågar också säga att det går bra med kärleken och det går bra hemma.
Det här kanske kan bli ett bra år ändå. :)

Jag vet i alla fall med säkerhet att helgen nu först kommer att bli awesome! :) <3

Det var allt jag hade att säga.
Puss!

Göm dig aldrig bakom rädsla.

14:23

Det blir igen bild just nu, för sitter i skolan och har inte direkt några bilder här ^^
Har precis haft idéhistoria, vi pratade om kvinnliga filosofer först och planeringen för veckorna fram till lovet, jag tror vi slutade med att diskutera bibeln och uppfostran i olika kulturer.
Hur man tolkar bibeln och hur noga man följer den. Och såklart det bästa, att alla tolkat bibeln på sitt eget sätt. När två personer träffas som lever sitt liv efter bibeln träffas och ska prata så börjar dom bråka för dom har olika sätt att tolka bibeln. så två som lever efter bibeln kan leva på helt olika sätt för att dom har en egen tolkning, det är intressant att tänka på.

Jag lovade igår, eller inte lovade, men sa att jag skulle skriva här på bloggen om min svenskuppgift och antagligen skulle komma in på hjärnan och hur man kan göra för att tömma den lite när den är för full. jag bestämmer mig för att strunta i svenskuppgiften men skriver gärna hur man kan göra för att tömma huvudet lite, bearbeta tankar eftersom det är det jag gör hela dagarna nu för tiden.
Jag gör det som man gjort i flera år, jag skriver dagbok. självklart är också bloggen ett sätt att skriva av mig, tömma mitt huvud lite, men jag håller mig på en behaglig nivå här. Skriver sånt som jag tycker att andra kan få veta. Men skriver i min dagbok när jag vill vara mer personlig och kanske skriver något som bara jag får veta, mina känslor, tankar och idéer.

Jag känner många som skriver av sig, dagbok, dikter, noveller eller bara en ren text. Min kompis sa en gång att han har så mycket att få ut och skriver men att det inte blir bra. Jag kan lova dig att om någon läste min dagbok så skulle den nog skratta ut mig något otroligt och tycka att jag verkligen inte kan formulera mig på ''rätt sätt''. vad nu ''rätt sätt'' är. Grejen är att när du skriver av dig, känslor eller vad det än kan vara så skriver du ju för dig själv för att få ut det. Sen kan du ju välja om det är något du kommer vilja visa för någon annan. och på vilket sätt du vill visa det då, om du vill visa det som en random text eller kanske som en dikt.
Du kommer råka ut för en ändring någon gång om du visar din text, för i princip så ger du personen i fråga en möjlighet att berätta vad den tycker och kanske säger att du borde ändra sättet du skriver på eller hur du formulerar något. Men så länge du skriver för dig själv så ska du inte behöva tänka på hur du skriver, för det är ju trots allt bara ett sätt att få ut tankarna, och du vet lika väl som jag att tankar kan vara hur flummiga och röriga som helst och då blir det precis så när du skriver ut dom på papper också.
Men nog pratat om det.

Det finns ju andra sätt att ta ut känslor och tankar. Inte bara skriva.
Det är också populärt att prata med någon, en kurator eller någon som du litar på.
Jag gick hos en kurator i fyra år när jag gick i sexan till nian, jag tror att kanske hon är den som vet mest om mig men samtidigt också minst. Jag tog ut mina frustrationer, min lycka, mina önskningar. Det berättade jag för henne för hon lyssnade, det var hennes jobb att lyssna och att ibland hjälpa.
Och det kändes ju bra såklart, att känna att någon lyssnar med sin fulla koncentration på en och verkligen vill hjälpa. Det kunde vara allt från ett kärleksproblem till mardrömmar om Tsunamin i Thailand. Men för henne var en olycklig kärlek lika viktigt som ett trauma som besökte mina drömmar. Hon dömde inte, hon sa inte åt mig att jag var barnslig som gick och tänkte på pojkar. Och jag tror att det är en viktig del när det kommer till att få ta ut sina känslor. Man vill inte höra någon som säger att man är fånig och att ens problem är obetydliga, inte ens värda att lägga ner tid på.
Man vill höra någon säga att dom vill hjälpa, och man vill höra en lösning, veta att man faktiskt får känna och tänka det man gör. Du ska aldrig aldrig aldrig tänka att dina problem inte är tillräckliga. För det är något som bekymrar dig, och då är det viktigt.

En del kan vara rädda för att berätta om sina problem för någon. Rädd för att bli sedd på ett annat sätt, rädd för att bli dömd, rädd för att bli gjord till åtlöje.
Man gömmer sig bakom en mask för att inte visa sig svag.
När jag för ett halvår sen cirka blev ''lämnad'' av en bit av mitt liv vägrade jag att visa mig svag. Jag ville inte visa att jag var sårad, dels för att den personen var en sån uttjatad del i mitt liv och inget speciellt för andra längre. En del var trötta på dramat som han och jag alltid lyckades skapa. Så jag var tyst, om någon frågade så sa jag att han var en idiot och inget mer med det.
Jag ville visa att jag kunde älska någon annan, att han var noll för mig, ingen som jag behövde bearbeta, så medan min sorg och skam växte i mig så hoppade jag från person till person och låtsades nog vara en väldigt pigg och bekymmersfri tjej som inte brydde sig så mycket, men innerst inne gick jag sönder.
Det som förvånade och fortfarande förvånar mig är att dom personerna som lärde känna mig under den tiden faktiskt såg mig som den bekymmersfria och glada tjejen.
När jag sen brast och inte orkade mer så såg dom istället en osäker tjej som lekte okänsligt med folks känslor, för det var det enda hon kunde göra. Jag stängde av mig själv. Tyckte att det var lättare.

Jag började så småningom se att personer hade fel bild av mig, för jag var ju en annan person, jag var inte mig själv och dom som hade känt mig ett tag som visste hur den riktiga Felicia var började säga åt mig att ta det lite lugnt. Tänka på vad jag gör.
Under den här tiden så var jag oansvarig och dum. Det som var annorlunda med mig nu var att jag visste det, och jag tog tag i det. Ställde mig upp och sa att jag var medveten om att jag hade bettet mig riktigt dumt och falskt. Den Felicia som ni har sett är inte rätt. Hon är något annat, hon är en mask, den riktiga Felicia är annorlunda. Och jag började äntligen bearbeta.
Mitt nyårslöfte för 2011 var att bli en bättre person, bli den gamla Felicia och jag tror väl att alla har sett en liten förändring, börjar se att det finns en helt okej tjej i mig, ibland en smart tjej också.
Stämpeln som en lite ''slampig'' och ''oseriös'' tjej finns kvar, det vet jag. Men jag kämpar för att bli av med den, för jag vill inte bära en stämpel som säger något som jag inte är. Det är fel.

Det finns en person som lärde känna mig väldigt fort. Som insåg vem jag var och jag hade inte suttit här och sagt självsäkert att jag är en bra person om det inte var för denna person som är en underbar kompis och en underbar person.
Jag lärde mig att jag kan vara smart, jag kan ha bra saker att säga och kan vara seriös. Sist jag trodde det så verkade som att jag hela tiden sumpade det. Men inte den här gången.

Jag kan säga att jag är mogen äntligen, jag har växt upp och tar ansvar för mig själv och mina handlingar. Det är tack vare min ''syster'' <3
Hon kunde se utvecklingen och det kändes enormt och gör det fortfarande.

Så vad vill jag ha sagt med det här pladdrandet?
Jo det här, Våga vara dig själv. Släpp ut dina tankar på vilket sätt du än vill, så länge det känns bra för dig. Göm inte dig och dina känslor bakom en mask utan bearbeta saker direkt, sitt inte och tryck undan det för det kommer komma tillbaka och slå dig med dubbel kraft en dag och du vet inte om du kommer ha kraften att ta tag i det då.
Det tog som sagt ett halvår för mig att bearbeta något som hade funnits i mitt liv i tre år, det var ett jävla helvete att gå igenom det, men jag gjorde det för jag visste att det var det som krävdes för att hitta mig själv.

Så kom ihåg det nu: Var dig själv, uttryck dina känslor som du vill, och våga vara stark, alltså bearbeta som en idiot, gråt hur mycket du vill, skrik så mycket som du vill. Dom kanske har rätt dom som säger att det är starkt att visa sig svag.
Det är i alla fall starkt att vara sig själv med bra och dåliga sidor.

Det var allt för mig för den här gången.
Puss!

All the fire goes if you dont keep it alive.

21:05

Trodde att jag skulle komma på något vettigt att skriva om för att det gick så bra igår, men det är lite tomt i huvudet dessvärre.
Det finns anledningar...

Det har väl varit en vanlig tisdag idag.
Alla dagar är ''väl'' en dag.
Jag stapplar fram i livet lite, haltar sådär.
Men framåt kommer jag i alla fall. Men det är inte alltid lika kul eller lätt.

Tänkte lite på det idag, hur olika dagar kan vara, hur man kan flyga fram ena dagen och sen krypa fram dagen efter. Jag har varit där alldeles för många gånger och jag vänjer mig aldrig, blir alltid lika förvånad när jag helt plötsligt kryper fram och märker att varenda steg gör ont och jag kan inte komma på varför.
Men då tänker jag att livet kan vara svårt ibland, det har sina uppförsbackar och då är det bara att bita ihop och ta sig upp för den där backen för när man väl är uppe så kommer det bli lite mindre jobbigt att fortsätta. Du kan få stanna där uppe på toppen och samla krafter om du vill. Det är ingen som säger att du hela tiden måste gå framåt, ingen som säger att du inte får ta en paus och andas lite. Ladda energi.

Jag vet att en del kommer tycka att det är så jävla lätt för mig att sitta och säga något sånt som att det går att samla energi. Men att det inte är så lätt alls.
Jag vet att det inte är lätt, jag försökte i tre år och misslyckades totalt. jag sov mig igenom skolan och gjorde inga läxor eller uppgifter. Orkade inte ta mig igenom min ångest som kom tillsammans med all brist på energi och det ena leder till det andra.
Det vet du också.
Jag kan inte säga vad just du ska göra för att klara av att fylla på lite energi, för att stanna upp och tanka funkar inte för alla.
Det funkade nästan för mig, jag hoppade av skolan, bestämde mig för att ta tid och lägga ner min energi på att hitta något som passar mig, inte bara hoppa på första skola som verkar rolig, jag bestämde mig också för att ta ledigt från skolan ett tag, jag skaffade ett jobb.

Där kommer nummer två, skaffa jobb? det är inte bara att gå ut och ta ett jobb, nej, verkligen inte, och alla har inte tur med att hitta ett jobb, men det är värt ett försök eller ta ett tag ledigt. Kan tänka mig att du tänker att du måste kunna ha pengar och något att göra på dagarna, men det kanske inte är ett måste.
Jag jobbade i tre månader och samtidigt sökte jag till Långholmens folkhögskola, jag gav upp alla gymnasium för uppenbarligen var det inget för mig och jag vill egentligen bara beta av dom ämnena som jag har kvar.
så jag fick komma på en intervju på Långholmen och kom in.
Nu går jag där och jag hade kunnat samla lite energi innan för jag jobbade ett tag och sen var ledig ett tag innan jag började skolan också.
Så med nya friska tag tog jag tag i skolan.
Jag vet att jag kommer kämpa nästa år, jag kommer inte ha samma energi som jag har nu och kommer inte ha samma lust att lära mig.
Men jag njuter av det nu, och sen får jag tackla nästa år så gott jag kan.

Men det är som jag sa, man får ta sig upp för uppförsbackarna och sen ta en kort paus när man väl är uppe.

Jag tänker inte säga så mycket mer idag, för resten av mina tankar och känslor är bara mina ;)

Tänk på det här nästa gång det känns jobbigt, du förtjänar pausen när du är uppe på toppen. Och nej, jag menar inte att du kommer må toppen när du är högst upp, jag menar bara att du har klarat en av många uppförsbackar.

Puss!

I do what I can, but sometimes I don't make sense.

21:45

Jag tänkte på det här med förhållanden, på kärlek.
Det är så mycket prat om det överallt.
Hur kärlek sviker oss, glädjer oss och ibland förvånar oss.
Ni får tro vad ni vill nu.

Men, jag har nog inte riktigt hittat eller insett vad kärlek är fören nu, min första riktiga kärlek hade jag i sexan, men det var inte kärlek, det var ''kärlek''. När jag trodde igen att jag hade hittat min första kärlek, så var han mer en livlina, för jag var vilsen, borta och osäker, jag sökte efter uppmärksamhet och han gav mig det, i början, innan han började prata om hur dåligt han själv mådde och slängde över det på mig, jag som var sönder och fortfarande i chock efter hela katastrofen i Thailand, men han fanns där så nära så jag tyckte att det var mer än tillräckligt, Jag kan inte komma ihåg om mina kompisar någon gång sa till mig att det är dags att släppa, att jag måste ta mig därifrån.
Han försvann i alla fall sen, när han insåg att min ''kärlek'' till rakblad var starkare än ''kärleken'' till honom.
Han gjorde bara fel i att tro att jag hade någon ''kärlek'' till rakbladen, för det har jag aldrig haft och kommer aldrig ha, men dom gav mig en smärta som jag kunde kontrollera.

Jag vet att jag hittade min riktiga kärlek tillslut, han som lyckades ta mig bort från rakbladen och som kunde älska mig på riktigt, och det höll länge, vi var tillsammans i sju månader innan jag gjorde slut och hittade någon annan. men jag kom tillbaka och det höll i sju månader till.
När vi tillslut avslutade allt på riktigt så gjorde det riktigt ont.

Men kärleken hittade mig sen igen ganska fort, och det var den starkaste kärleken jag någonsin känt. Han var min sol, måne, himmel, jord och liv.
Och vi har nog aldrig älskat någon mer än vi älskade varandra.
Vårt band var starkare än starkast.
vi kunde göra slut, vi kunde ha ett jävla helvete men vi hittade alltid tillbaka till varandra.
Vi hittade varandra 31 december/1 Januari 2007/2008. På nyår.
vi kände varandra i sexton dagar innan vi blev tillsammans, och vi älskade att vi hade träffats på nyår, och nyåret mellan 2008 och 2009 så var han med och vi firade att vi kände varandra och älskade varandra.
2009-2010 så hade vi fortfarande varandra men som kompisar, men oavsett om vi var kompisar eller ett kärlekspar så hade vi alltid ren kärlek till varandra.
Men den 20 Juli 2010 krossade han mitt hjärta.
Och det var som att slungas in i en betongvägg.
Han bröt all kontakt som vi hade haft via sms, utan någon förklaring alls.

Jag såg mitt liv som över, jag hade inget att leva för, mitt liv var borta, han som hade hållit mig vid liv var borta, som bortblåst, jag betydde inget längre.

När man utsätts för något sånt, blir lämnad av den man älskar mest så känner man så otroligt mycket.

Jag kände rädsla först. Vad ska jag göra nu, vad kommer hända, vem ska jag vända mig till när jag har det svårt. Det viktigaste att komma ihåg är att kompisarna finns där då. Dom finns som stöd ( men det gäller också att du då hat haft kontakt med kompisar under förhållandet med din partner, Svik ALDRIG dina kompisar, för du kommer ångra dig.)
Sen kommer Ilskan, ''du hatar honom/henne mer än något annat. Det är Hans/hennes förlust, du klarar dig utan honom/henne.'' Och det stämmer oftast, du klarar dig själv, du gjorde det innan och du kommer göra det nu också.
Så småningom när du har rullat runt i ilskan och rädslan så kommer det där som du kommer älska.
Du blir envis och riktigt stolt över dig själv, för du klarade dig igenom livet såhär långt alldeles själv, och han/hon verkar inte så viktig längre.
Du kan leva själv, ditt hjärta slår ändå, du kan le ändå och du har alla kompisar som är världsbäst!

Det tog mig sex månader att ta mig igenom allt det här.
Och det händer att det sticker till i mig fortfarande.
Men den känslan kan jag ofta ersätta med lycka istället.

För lyckan kommer hitta dig också tillslut.

För det är som J säger, en dag kommer du kunna titta tillbaka på det ni hade och le åt det.

Idag fladdrar mitt hjärta för en annan, och det får fladdra om det vill.
Jag tänker njuta av känslan ett tag. Sen när jag känner mig redo så kommer jag vandra genom livet ensam om jag har oturen att inte fånga kärleken.
För jag har mina kompisar och det är det som betyder mest.

Så kom ihåg vad jag sa, Lyckan kommer hitta dig en dag.
Det var allt jag hade på hjärtat idag.

Puss!

Det är som om jag läker igen.

01:40

Jag vill så gärna kunna sova men sömnen håller sig undan.
Och jag har lite för mycket tankar för att kunna stänga av.
jag hoppas väl lite på att det ska bli lättare om jag skriver av mig lite.

Mitt liv förändrades på bara några sekunder, Och det är något otroligt som händer i mig när jag inser att mitt liv betyder så mycket mer helt plötsligt, när det innehåller så mycket mer än vad det gjorde en sekund innan.
Jag vågar inte vara glad, lycklig. upp över öronen kär, den enda gången då det faktiskt är okej så har jag lärt mig att behärska mina känslor, så istället för att lära mig att hålla borta känslorna så måste jag lära mig att ta fram dom, och jag vet att jag kan, kanske bara måste veta att det faktiskt är på riktigt, för det är nästan som att det inte riktigt är sant att det faktiskt händer just mig.
Men jag är så medveten om att jag inte drömmer, att jag känner pirret i magen, svagheten i mina knän och jag tappar kontrollen men kämpar med all min kraft för att behärska mig, det här har aldrig hänt mig förut, jag har aldrig känt såhär. och det gör mig förvirrad just nu, men samtidigt blir jag full av ett lyckorus som jag älskar.

Behövde få säga det där, få det ur mig, men ska berätta om min dag nu istället. ^^

Jag satte klockan på elva men sov till tolv och gick väl upp halv ett. Åt frukost som bestod av en liten skål med yoghurt och en kopp kaffe (fick inte i mig något mer), jag sminkade mig, gjorde mig i ordning som vanligt och kom ut vid halv två, då jag åkte till mormor och morfar, läste boken ''Europa'' på vägen dit, den är väldigt intressant, hur som helst, kom i alla fall till mormor och morfar där jag träffade mamma och Claes. vi tog en fika, mormor och morfar berättade om hur dom hade haft det i Thailand och i Malaysia. Och jag drack tre koppar kaffe till.

Vid halv fyra så tog jag mig till handen för att träffa J.
Vi tog en fika i centrum, så jag drack ännu mer kaffe. ^^
Sen gick vi till Rudan och satt och prata om vad vi vill uppnå med våra liv, vad vi vill bli som personer och vart vi är nu. Det var behövligt tror jag, det behövdes liksom. När det blev för kallt så bestämde vi för att ta oss tillbaka till centrum och värme, så vi gick tillbaka till Centrum och värmen, gick runt i centrum och hoppades att vi kunde äta på donken, men det var stängt, Superfail!
Men vi handlade lite mat på sabis som vi i alla fall kunde ta med hem.
I J´s fall, äta på pendeln, sen satt vi typ och bara satt, tills J skulle till pendeln, så tog vi sällskap till pendeln och jag väntade med honom till hans pendel kom, så lämnade jag honom ofrivilligt till pendeln och jag tog bussen hem till min pappa.

Och sen är jag ensam hemma hos pappa nu.
Och allt jag vill göra är att sova.
Så att tiden kan gå framåt i rekordfart som den gör när man sover.
För jag vill banne mig ha morgon nu!

Erhm...jaa.... har inte så mycket mer att berätta.
Ska försöka sova.
Gonatt.
Puss!


07:07

Har dessvärre varit sömlös hela natten.
men men, det är sånt man får stå ut med ibland.
Läste en persons blogg och kände hur jag började le, och kunde inte sluta.
Och på något sätt sjönk den riktiga känslan in i mig äntligen.
Har varit orolig hela natten för att den aldrig skulle göra det.
Men nu gjorde den det, och allt blev så lätt. :)

Nu ska jag bara få tiden att gå fort.
Ska kanske kolla klart på Coyote Ugly ;)

Puss!

May you find some comfort now.

20:01

Då har man satt sitt tålamod på prov utan att egentligen tveka.
Ännu ett mognadstecken? kanske.
Nu är det bara att hoppas på att jag klarar av det.
Det finns en chans att jag kommer gå runt som ett nervvrak under tiden.
Men det är nyttigt, nyttigt att sakna lite, och att tänka igenom saker ordentligt.

Idag var det ännu en dag i skolan, nog veckans roligaste dag :)
Vi hade dubbeltimma svenska på morgonen, vi skrev dikter första lektionen med ord som vi fick, typ slumpmässigt..
Andra lektionen började vi med vår processkrivning som heter Kvinnan. vi ska skapa en egen karaktär som sen kommer ställas inför en situation så ska man läsa situationen med sin karaktär baserat på hur man har format sin karaktär i princip. kommer nog bli riktigt kul :)

Jag hade idéhistoria på eftermiddagen, den största delen av lektionen gick åt att lyssna på vår lärares historia om hur hon tog sig från gamla sovjetunionen (Ryssland) till Sverige. Vi pratade mycket om jämställdhet också, och nästa vecka ska vi börja på riktigt och då blir det inriktning på kvinnliga filosofer!
Man kan med säkerhet säga att jag är riktigt glad just nu! :)

Imorgon är det sista vardagen, matte på förmiddagen och sen introduktion på vårat tema som är Europa.

Jag förstår seriöst inte hur jag kunde ha en sån otrolig tur att hitta en sån underbar skola!
Det är nästan så att jag inte vill ha helg ^^
Men det sliter på en, jag är rejält trött och tänker slappna av lite nu och titta på film.

Puss!

För jag är inte rädd för att misslyckas längre!

19:55

Det har gått halva veckan och jag har kommit över rädslan när det gäller skolan för det går riktigt bra och jag mår bra.
Kan inte komma på när jag senast gick i skolan utan att ha ångest.
Det är en sån otrolig befrielsekänsla att känna glädje och ork när man går upp på morgonen.
Jag har kommit i tid varje dag (väldigt många vet att det är ovanligt för mig.)
Och jag kommer till skolan och vet att jag har kompisar att prata och umgås med.
Kände mig alltid som en osynlig åskådare i mina andra skolor.
Jag kommer kunna avsluta den här veckan med ett gott samvete och ett leende på läpparna.
Men det är fortfarande två dagar kvar, och imorgon är det första dagen med Idéhistoria :)

Vad har hänt idag då?
Jo, fick en skum uppgift i engelska som jag inte riktigt förstod men S hjälpte mig med den lite och ska försöka att få lite hjälp i helgen också för den ska vara klar på tisdag.
På eftermiddagen satt jag och pratade med mina kurskompisar, det var trevligt och sen tog vi sällskap till tuben :)

När jag kom hem så hann jag tömma min matlåda innan Anton messade och sa att han var på min gata, så jag fick springa ner och öppna åt honom, så det blev en mysig eftermiddag med Anton :) Med mycket foton såklart. ^^
Sen gick vi och handlade choklad och nappar på konsum för att jag höll på att tjata sönder Anton (a)
Sen gick han hem tillslut, efter att han hade hjälpt mig med matten och skrattat åt vilken lätt mattenivå jag ligger på ^^
När han hade gått hem så hängde jag vid datorn såklart, det kan vara bra ibland :)
Sen åt jag middag och berättade för Claes hur mycket jag älskar min skola.
Och nu sitter jag här igen och skriver av mig lite :)
Och det är allt för idag.

PUSS! :D <3

För det känns alltid lite.

18:04

Första dagen i skolan idag, det var nice, det var som sagt första dagen så det hände inte så mycket, vi samlades i aulan för allmän info och sen var det information i klasserna om vad som händer den här veckan och vilka teman vi kommer ha under terminen också.
Tror att det kommer bli riktigt kul :)

Kom hem vid tolv då vi slutade tidigt, så jag åt min lunchlåda och fixade sen mina ärenden. Anton kom hem till mig sen för att lämna min datorsladd och mitt halsband och sen bara vara allmänt trevligt sällskap, så det var mys, tycker om att träffa honom, han gör mig alltid glad och får mig att må bra.
Han är väldigt speciell <3
Är otroligt glad över att du finns ''baby'' <3


Mitt humör är lite jobbigt idag, många känslor och lite oroliga tankar.
Det är så svårt att släppa taget och jag hatar det.
För jag vill verkligen.
Jag försöker i alla fall och det är ju en bit på vägen.

Kommer väl klara av att komma över allt förr eller senare.
fast jag egentligen inte vill...

Det är precis som det är för att det ska vara så.

18:05

Okej, så det blir inte alltid som du har tänkt dig att det ska bli.
Men jag har bestämt efter helgen nu att jag tänker låta det vara som det är nu och bearbeta det på mitt sätt, acceptera det som händer.
Dock är det riktigt tråkigt, inte alls kul, och det gör lite ont.
Men det finns inte mycket man kan göra.
Så det som var i helgen det stannar i helgen.

Det var Lan i Nynäshamn <3
Det började på Fredag när jag och Anna gick upp klockan åtta (jag är i alla fall stolt.) så vi tog oss från stan till Haninge och stannade till hemma hos Anna och hämtade hennes dator och lite sånt, sen tog vi pendeltåget till Nynäshamn. Vi mötte Anton, Alba och Jocke som kom med bilen och hämtade upp Anna.
Alba och jag gick långpromenad och jag kände mig allmänt vilse ^^
Sen åt vi nudlar hemma hos Alba innan vi tog oss till lanet.
Och där fanns Anton, Anna, Mattias, Jocke, Tobbe, Frexx och Jimmy. <3
Jag försökte mig på LOL men det var läskigt så Anton tog över och spelade som mig och jag satt och tittade på, det kändes liksom lite bättre^^
Sen åkte jag hem till Pappa och åt middag men tog mig tillbaka till Nynäs och den här gången med Chokladbollar som var uppskattade^^

Kvällen fortsatte på det spåret, sen har vi alla våra små saker som messar upp det ibland men det löste sig förr eller senare.

någon gång under natten följde jag Alba till dörren och var fett nöjd att jag lyckades hitta tillbaka. ;)

Sen följde jag och Anna med Mattias till hans jobb vid fem på morgonen, stod och frös i kanske två timmar.
Sen åkte vi tillbaka och jag trängde mig ner mellan Mattias och Anton på en madrass och kylde ner Anton rejält^^
Anna åkte hem till Jordbro med Jocke^^

Jag vaknade någon gång vid två och då hade Ida kommit och joinat oss också.
Mina ögon var svullna som fan, det blir liksom så när man sitter framför en dator i ett mörkt rum utan glasögon xD
Så jag fick inte sitta framför dator så jag gick runt lite random i någon timma. sen myste jag lite med människor^^

Vid fyra följde jag med Anna, Jocke och Alba när dom skulle handla för att sen ta mig till pendeln för att åka hem. Så kom jag hem vid sex och åt god middag.
Jag fick någon liten mini-ångestattack eller något liknande vid nio och bestämde mig för att sova, sovra bort smärtan och dom elaka tankarna som vägrade lämna mig.
Vaknade sen idag vid elva och hade 4 sms xD
Kände mig lite mer glad då :)
Och idag har det varit en typisk lat dag.
Men det gör absolut inget.

Imorgon är det ny vecka och en ny tillvaro för mig.
Det är nämligen skola för mig.
Och nu banne mig ska jag lyckas!

Blow my mind.

00:46

Det har varit en lång dag.
jag håller på att vända på dygnet så går upp klockan nio varje morgon^^
Dagarna blir så mycket längre nu ^^
jag hinner faktiskt med saker och äter frukost och lunch, vilket var längesen jag gjorde.
Hade dessvärre inget att göra idag så har tagit det lugnt största delen av dagen.
jag kom ut och fick lite luft vid nio-tiden och tog lite kort på söder :), det var inte tanken men när man har en mamma som njuter av att hon är ledig imorgon och bestämmer sig för att laga middag klockan sju så får man helt enkelt stå ut.

Så morgondagen, ska gå upp vid nio så borde gå och sova snart.
Ska träffa ''syster'' (<3) imorgon! :D
Och sen ska jag hem till pappa och äta födelsedagsmiddag för han fyller år! :)
Så det blir Haninge i veckoslutet. Eller ja, till lördag eftermiddag i alla fall. Ska ha julgransplundring på lördag hos mamma tydligen =/

Mina tankar har snurrat som en jävla orkan hela dagen.
Men det börjar lugna sig nu.
Blir att skriva lite sen innan jag somnar.

That´s all for now!
Puss!

Nytt år. Nytt liv.

15:50

Som ni har sett så är det här det första inlägget (igen) jag har skrivit alldeles för mycket i min blogg som jag tycker är lite för personligt och lite för privat.
Så jag gör ett sista försök att ha en blogg som faktiskt alla kan läsa.
och som ska bli lite mer vardaglig...kind of.

Så...Ett nytt år 2011, en ny början på ett nytt liv.