''Cause You just might get it all, And then some you don't want.''

11:55

Hemkommen från doktorn. Hade med mig mamma och pappa den här gången och ställde frågor och jag var nog mer ett objekt, en diagnos, en sjukdom. Och visst känns det obehagligt, Man får en stor klump i halsen och i magen och på något sätt så sitter tårarna och vill ut men ändå inte.
För samtidigt som det suger att sitta och betraktas av en massa folk som frågar en massa saker om mig så känns det ändå skönt, som en lättnad att veta varför min kropp reagerar som den gör, varför jag har obeskrivligt ont i händerna, varför jag sover mer än normalt. Och kanske är det en personlig sak som ingen tycker att jag ska dela med mig men hur ska jag kunna få ut mina känslor om jag inte får prata om det. Min doktor kunde inte förstå först varför jag tyckte att jag skulle informera min husläkare om mitt tillstånd, och varför dra in honom i det. För mig är det någon slags säkerhet att ha en doktor fem minuter hemifrån som jag kan ta mig till också istället för att boka en tid på karolinska och vänta en månad på en tid.

Och när hela familjen, mormor och morfar, systrarna, systerbarnen, kusinerna, alla i min släkt helt enkelt kommer få veta om det här så känns det lite extra när jag är den enda i släkten som känner av det här men att andra kan ha det, samtidigt som jag kan vara den enda i släkten.
Hur tacklar man det? hur reagerar man om man är den enda i en stor släkt som har en sjukdom och man vet att man kommer vara källan till den sjukdomen i framtiden när och om jag får barn.
På ett ögonblick så förändras ens liv, framtid och syn på saker fullständigt.
Och för att slippa tänka på det så tänker man på hur jävla bra man mår egentligen, och vilken tur jag har som inte ens har i närheten av hälften av alla symtom som finns.
Och som älsklingen säger ''Ingen ska få se mig som en diagnos, jag är en person, en människa och det är så man ska se mig.''
En diagnos är bara en diagnos, men det gör inte mig till en annan människa. Kanske en människa med ett litet sämre fysiskt och psykiskt tillstånd, Men inget som märks.
Jag är ju fortfarande Felicia, och det är ju en jävla tur!

18 November// I promise you (with everything I am)

18:12

Grattis till min syster som fyllde 23 år i Onsdags, just nu är hon borta i Kanada och jag saknar henne något otroligt.
Det är första gången som jag firar hennes födelsedag, jul, nyår och min födelsedag utan henne, så det känns helt klart tomt och jobbigt men hon mår bra och har det kul där borta och det är huvudsaken <3

På Torsdag ska jag till doktorn och mamma och pappa ska testa sig för att se vart min diagnos kommer ifrån, om den är ärftlig från tidigare eller om jag är den första.
Chocken har lagt sig i alla fall och jag mår bättre än jag gjort på länge. Allt som besvärade mig förra hösten och dom andra åren besvärar mig inte längre och jag tänker bara på hur lycklig jag är och att jag inte kan få det bättre än så här, och jag vill inte det heller.
Jag blev förvånad över mig själv när jag var ute med min hund i förrgår och det var riktigt kallt ute, det låg frost på gräset, det var lite halt på vägen och alla stjärnor brann uppe i himlen och jag bara log, trots att jag frös så jag nästan skakade. Men jag kunde inte låta bli att bli varm i kroppen av den fina himlen och av allt. Jag hoppades på att min syster såg stjärnorna i himlen på sin födelsedag också.

När mina tankar flyger iväg nu för tiden så märker jag att det inte alls är på samma sätt som förut. Förut försvann jag totalt och hörde eller såg inget. Var bara instängd i mina tankar. Men inte längre, jag hör musiken och vet vart jag är, Det är som att jag har kontroll på mig själv igen. Och kanske är det hela självkänslan som gör att allt känns lite bättre. Jag är nöjd med mig själv, hur jag är, hur jag mår, hur jag ser ut och jag vågar tycka och tänka saker när andra tycker något annat.
Jag har nått mitt mål.
Som mamma sa. Jag har hittat mig själv.
Jag letar inte efter mig själv i någon annan klädstil, någon annan personlighet.
Jag har hittat mig själv och lärt mig att acceptera mig själv och älska mig själv.
Det är en underbar känsla!
Nu ska snart min älskling komma hit och det blir en kväll framför tvn med en fin middag och lite onyttigt godis :)
Puss & Kram!