Don't give the ghost up, Just clench your fists.

10:51

Det handlar inte om andra.
Det handlar inte om lycka, tro, hopp.
Det handlar om att kunna andas själv, att ta hand om sig själv, att bygga upp en kärlek till sig själv, en styrka.
Att inte behöva någon annan vid sin sida hela tiden.
Det handlar om att hitta sig själv i en värld som är vilsen.
Det handlar om att välkomna sig själv.
Det handlar om att kunna överleva i det kaos vi kallar liv.

Jag borde seriöst skriva upp det är på en stor lapp och sätta upp det på min vägg sen, eller kanske skriva det med svart målarfärg direkt på väggen! Felicia fick en kreativ idé, Awesome! <3

Var på Cityakuten igår och tog bort saken från min hårbotten, det gjorde ont när lokalbedövningen släppte. Precis jag fick lokalbedövning, en liten gullig spruta i huvudet.
Nu har jag tre stygn och när man vaknar på morgonen så är man blodig i håret.
Tvätta håret? Yes box!

För övrigt sitter jag i skolan nu, vilket kanske är ganska logiskt^^
Jag har mössa på mig också för den fina blå tråden som sitter i hårbotten sticker sådär fint ut.
Jag kan medge att mina blogginlägg är lite flummiga, idag och igår. Det är nog mest för att jag går på en del smärtstillande medicin, igår fick jag på tabletter för min smärta i kroppen och snurret i huvudet, och idag går jag på Alvedon och en till värktablett för mitt huvud OCH smärtan i kroppen.
Förhoppningsvis så kommer jag kunna sluta med det snart. Smärtan i kroppen försvann lite av sig självt. Och stygnen kommer kanske göra ont en vecka men inte mer.(Ska ha dom i två veckor)

Det jag ville ha sagt i det här blogginlägget blev inte riktigt sagt helt och hållet för jag kom på mitt löfte och vill inte få en utskällning och vill verkligen inte bryta löftet heller.
A promise is a promise.

Så det här får räcka för idag.
Den lilla kursiva texten i början var det stora hela budskapet i det här inlägget och också såklart rubriken;
''Dont give the ghost ut, just clench your fists.''
Jag tar det som att ge inte upp, tackla dina känslor och tankar.
För i slutändan kommer det vara värt det.
Och det vet du.

Det var allt från mig.
Puss!