I do what I can, but sometimes I don't make sense.

21:45

Jag tänkte på det här med förhållanden, på kärlek.
Det är så mycket prat om det överallt.
Hur kärlek sviker oss, glädjer oss och ibland förvånar oss.
Ni får tro vad ni vill nu.

Men, jag har nog inte riktigt hittat eller insett vad kärlek är fören nu, min första riktiga kärlek hade jag i sexan, men det var inte kärlek, det var ''kärlek''. När jag trodde igen att jag hade hittat min första kärlek, så var han mer en livlina, för jag var vilsen, borta och osäker, jag sökte efter uppmärksamhet och han gav mig det, i början, innan han började prata om hur dåligt han själv mådde och slängde över det på mig, jag som var sönder och fortfarande i chock efter hela katastrofen i Thailand, men han fanns där så nära så jag tyckte att det var mer än tillräckligt, Jag kan inte komma ihåg om mina kompisar någon gång sa till mig att det är dags att släppa, att jag måste ta mig därifrån.
Han försvann i alla fall sen, när han insåg att min ''kärlek'' till rakblad var starkare än ''kärleken'' till honom.
Han gjorde bara fel i att tro att jag hade någon ''kärlek'' till rakbladen, för det har jag aldrig haft och kommer aldrig ha, men dom gav mig en smärta som jag kunde kontrollera.

Jag vet att jag hittade min riktiga kärlek tillslut, han som lyckades ta mig bort från rakbladen och som kunde älska mig på riktigt, och det höll länge, vi var tillsammans i sju månader innan jag gjorde slut och hittade någon annan. men jag kom tillbaka och det höll i sju månader till.
När vi tillslut avslutade allt på riktigt så gjorde det riktigt ont.

Men kärleken hittade mig sen igen ganska fort, och det var den starkaste kärleken jag någonsin känt. Han var min sol, måne, himmel, jord och liv.
Och vi har nog aldrig älskat någon mer än vi älskade varandra.
Vårt band var starkare än starkast.
vi kunde göra slut, vi kunde ha ett jävla helvete men vi hittade alltid tillbaka till varandra.
Vi hittade varandra 31 december/1 Januari 2007/2008. På nyår.
vi kände varandra i sexton dagar innan vi blev tillsammans, och vi älskade att vi hade träffats på nyår, och nyåret mellan 2008 och 2009 så var han med och vi firade att vi kände varandra och älskade varandra.
2009-2010 så hade vi fortfarande varandra men som kompisar, men oavsett om vi var kompisar eller ett kärlekspar så hade vi alltid ren kärlek till varandra.
Men den 20 Juli 2010 krossade han mitt hjärta.
Och det var som att slungas in i en betongvägg.
Han bröt all kontakt som vi hade haft via sms, utan någon förklaring alls.

Jag såg mitt liv som över, jag hade inget att leva för, mitt liv var borta, han som hade hållit mig vid liv var borta, som bortblåst, jag betydde inget längre.

När man utsätts för något sånt, blir lämnad av den man älskar mest så känner man så otroligt mycket.

Jag kände rädsla först. Vad ska jag göra nu, vad kommer hända, vem ska jag vända mig till när jag har det svårt. Det viktigaste att komma ihåg är att kompisarna finns där då. Dom finns som stöd ( men det gäller också att du då hat haft kontakt med kompisar under förhållandet med din partner, Svik ALDRIG dina kompisar, för du kommer ångra dig.)
Sen kommer Ilskan, ''du hatar honom/henne mer än något annat. Det är Hans/hennes förlust, du klarar dig utan honom/henne.'' Och det stämmer oftast, du klarar dig själv, du gjorde det innan och du kommer göra det nu också.
Så småningom när du har rullat runt i ilskan och rädslan så kommer det där som du kommer älska.
Du blir envis och riktigt stolt över dig själv, för du klarade dig igenom livet såhär långt alldeles själv, och han/hon verkar inte så viktig längre.
Du kan leva själv, ditt hjärta slår ändå, du kan le ändå och du har alla kompisar som är världsbäst!

Det tog mig sex månader att ta mig igenom allt det här.
Och det händer att det sticker till i mig fortfarande.
Men den känslan kan jag ofta ersätta med lycka istället.

För lyckan kommer hitta dig också tillslut.

För det är som J säger, en dag kommer du kunna titta tillbaka på det ni hade och le åt det.

Idag fladdrar mitt hjärta för en annan, och det får fladdra om det vill.
Jag tänker njuta av känslan ett tag. Sen när jag känner mig redo så kommer jag vandra genom livet ensam om jag har oturen att inte fånga kärleken.
För jag har mina kompisar och det är det som betyder mest.

Så kom ihåg vad jag sa, Lyckan kommer hitta dig en dag.
Det var allt jag hade på hjärtat idag.

Puss!